Promenader lite utanför Stockholm

Inloppet mot Stockholm

"Vet man inte var hamnen är spelar det ingen roll åt vilket håll det blåser"

Latinskt ordspråk

Precis som för Stockholm är det placeringen av Dalarö, infarten till Mälardalen, som kan ge en förklaring till dess varierande historia.

Den svenska flottan hade Dalarö i södra skärgården som bas under 1500-talet och härifrån skulle Stockholm försvaras. Här placerades landets viktigaste tullstation ett århundrade senare och här blomstrade krogverksamheten då sjömän från fartygen på redden klev iland för en bit mat och ett glas.

Hade vi kunnat förflytta oss bakåt i tiden hade vi kunnat se Gustav Vasa skymta förbi. Liksom Kristian II, drottning Kristina, Karl X Gustav och Hedvig Eleonora. Idag är det bara fantasin som sätter gränser.

Rysshärjningarna i skärgården passerade förstås inte Dalarö förbi. För ganska exakt 300 år sedan brändes Dalarö ner under tre dagar i juli. Kyrkan skonades dock. Hur kommer det sig?

Då ångbåtarna började trafikera skärgården på 1800-talet blev Dalarö en populär plats för de stockholmare som hade råd att tillbringa somrarna här. Sommarhus som byggdes kring förra sekelskiftet vittnar om en idyll långt från storstaden. Hur var somrarna på Dalarö för dessa familjer?

Ungefär vid samma tidpunkt uppstod den så kallade ”Dalarökolonin” och nu fick man bland annat besök av August Strindberg, Anders Zorn, Bruno Liljefors, Albert Engström, Carl Larsson, Ernst Josephsson, Eva Bonnier, Per Hasselberg och Rikard Bergh. Hur inspirerades de av Dalarö?

Vår promenad börjar vid Tullhuset och vi kommer att ta oss runt den södra delen av Dalarö. Tullare och lotsare var två yrkeskategorier man genom historien varit stolt över att tillhöra. Hur var det att vara lots på 1600-talet? Eller tullare? Var bodde de?

Vi passerar Wolgers udde och sopranen Selma Eks hus. Vi beskådar vackra murar av natursten som gjorts av arbetskraft från Dalarna utefter Strandvägen.

2014 fick man utanför Dalarö världens första marina kulturreservat. Här finns ett flertal sjunkna skepp som ruvar på olika historier. När vi promenerar utefter vattnet hör vi berättelser om några av dem.

Illustratören Ilon Wikland har anknytning till Dalarö liksom marinarkeologen Anders Franzén. På vilka sätt?

Vid vackert väder går vi upp på Lotsberget för att beundra den vackra utsikten.

Vår promenad avslutas vid Dalarö torg där det finns busshållplats för dem av er som tar er hemåt med buss. Vi går i flera branta backar och trappor. Både uppåt och neråt.  Vi promenerar knappt 1,5 km i lugnt tempo och spenderar 1,5 - 2 timmar tillsammans.

Parkering finns vid Dalarö torg och även vid Dalarö hotellbrygga. Från Stockholm kan man ta pendeltåget mot Västerhaninge/Nynäshamn och kliva av i Handen. Därifrån vidare med buss 839.

Önskar man stanna kvar i Dalarö på egen hand finns flera ställen att få en bit mat på, alternativt en kopp kaffe på bageriet.

Tegelhus från Sommelii fabriker och det gamla Dårhuset

Kvarteren kring Saltsjökvarn i Nacka, inte så långt utanför Stockholms stadskärna, var en bra plats att mycket tidigt etablera industrier på. Det som ansågs farligt och smutsigt skulle helst ligga en bra bit utanför stadskärnan och såsmåningom gjorde också närheten till Södermalm att man enkelt kunde hitta arbetskraft.

Under vår promenad kommer vi att få höra om hur namnet Danviken hänger ihop med den danske kungen Kristian II, varför KFs livsmedelslaboratorium byggdes på platsen, vad Finnboda har för anknytning till familjen Nobel, varför tsaren Nicolaus II trodde att Danvikshem var det kungliga slottet när han närmade sig Stockholm vid ett besök och vi hör historier om den varma sommaren 1834 när koleran kom till huvudstaden.

Givetvis kommer vi att syna Saltsjöqvarn ordentligt. Den för tiden mycket  moderna kvarnen som uppfördes på 1880-talet skulle med sin slottsliknande fasad visa på företagets framgång och locka kunder. Läget vid inloppet till Stockholm och närheten till vattnet var utmärkt för affärerna. Samma år som Stadshuset stod klart, 1923, utvidgades verksamheten med ytterligare en kvarn, nu speciellt för mannagryn. Verksamheterna lades ner i slutet av 1980-talet och idag finns både hotell och bostäder inrymda i de historiska industrilokalerna.

Även delar av det gula Hospitalet från 1700-talet finns kvar på platsen men det var Gustav Vasa som redan på 1500-talet ville att gamla och sjuka skulle flyttas hit, långt utanför stadens murar. Varför?  Gustav III donerade pengar till Hospitalet för "uslingarnas räddning och hjälp" och för dessa pengar byggdes ett stankast längre bort det sk. Dårhuset som var i bruk till mitten av 1800-talet. 

En gång fanns här otaligt många industrier och sjukhus, idag är det fina bostadsområden med hänförande utsikt över Saltsjön. Vi kommer under vår promenad att få en blandad kompott av lite av varje.

Det tar cirka 15 minuter med båt från Nybroplan till Saltsjökvarn. 

Promenaden tar cirka 1,5 timme.